loading . . . Äter korna upp naturen? Äter korna upp naturen? Beräkningarna av idisslarköttets markanvändning är felaktiga och bortser från att både kor och betesmarker är mångfunktionella.
Återigen fylls mina sociala medier av uppgifter om hur mycket mark som går åt för köttproduktion. Det finns mycket att kritisera och diskutera i animalieproduktionen, precis som det finns mycket att kritisera i vegetabilieproduktionen. Men dessa ensidiga påståenden om att växter är bra och animalier är dåliga är tröttsamma och för inte debatten om hur ett uthålligt jordbruk skall se ut framåt, utan bara bakåt. Alla uppgifter om globala genomsnitt eller globala totaler är också meningslösa eftersom de blandar olika saker som inte alls är jämförbara.
Just nu har World Resource Institute (WRI) kommit med en ny rapport om ur mycket mark det går åt för köttproduktion, och särskilt för idisslare som kor och får. Och många hänvisar till Our World in Data (OWiD) för hur mycket mark som används. Men markanvändningsargumenten bygger på en rad felaktigheter och svagheter.
##### Felaktigheter och svagheter
1. Att jämföra ytor av intensivbevattnade risodlingar i Asien med betesmarker i halvöken som i Namibia eller Australien leder inte till någon som helst förståelse vare sig av hur jordbrukssystemet fungerar idag eller hur det kan fungera i framtiden.
2. De siffror som OWiD anger för hur mycket mark som används för djurhållningen överdriver den verkliga markanvändningen med cirka 100 procent.
3. Genom att använda beräkningen av Carbon Opportunity Costs överdriver WRI de betande djurens växthusgasutsläpp enormt (alldeles bortsett från att även de andra utsläppen kan ifrågasättas). Det är förvisso korrekt att man kan binda in avsevärda mängder kol genom att plantera skog på åkermark, men beräkningarna överdriver potentialen för detta. Framför allt bygger de på det felaktiga antagandet att man genom att plantera skog på betesmarker eller låta de bli ”vilda” gräsmarker, skulle binda in mer kol. Men det är inte korrekt. Beräkningarna bygger på att den planterade skogen inte kommer att avverkas. Men det verkar vara ett helt ogrundat antagande. I stora delar av världen har stora arealer betesmark planterats igen med skog de senaste århundradet. Dessa skogar är oftast intensiva plantageskogar.
4. Genom att räkna med att kött och mjölk är de enda nyttorna med de betande djuren belastar man dessa med all markanvändning och miljöpåverkan. Men kor, hästar, bufflar och kameler används också som dragdjur och för transporter i stora delar av världen. Man får också läder, horn, senor, bränsle, gödsel och många andra produkter från dem. I stora delar av världen är betande djur en helt integrerad del av kulturen, ja de _är_ kulturen och livet, och det är dessa kulturer som använder de största arealerna.
###### Betesmarker
1. Huvuddelen av världens betesmarker är semi-naturliga, och gödslas inte eller sås inte med kultursorter. Dessa marker är mångfunktionella och det är mycket missvisande att framställa det som att det ”bara” är tamdjur som lever på dessa marker. Tamdjuren äter cirka 15 procent av nettoprimärproduktionen (det som växterna producerar) på marken och skiter och pissar ut hälften igen. Allt det som inte äts av tamdjuren och gödseln är underlag för en mycket rik biologisk mångfald, jämfört med mark där vi odlar grödor där hela produktionen styrs till det vi vill ha, och där annat liv bekämpas med en arsenal av kemiska och fysiska metoder.
2. Genom att sprida bilden av att bara 4 procent av däggdjurens biomassa är vilda djur skapar man bilden av att det främsta skälet till att det finns dåligt med vilda djur är att de betande tamdjuren skulle ha trängt undan dem. Du kan studera vilka svenska naturbetesmarker som helst för att inse att det inte finns någon motsättning mellan de tama djuren och de vilda. Tvärtom är både naturbetesmarkerna och vallodlingarna på åkrarna utmärkta skafferi för rådjur, hjortar, vildsvin och många fåglar. Det finns dock en del rovdjur som uppfödarna av tamdjur har jagat och mer eller mindre utrotat. Det är tråkigt, men deras andel av biomassan var alltid liten av naturliga skäl. Läs mer om detta här.
###### Ingen ökning av betesmark
1. På grund av expansionen av betesmarker i tropisk regnskog, verkar många ha uppfattningen att de global betesmarkerna har expanderat på skogen bekostnad. Man kan diskutera hur mycket man skall lasta korna för avskogningen, men alldeles oavsett så har inte arealerna betesmark i världen ökat sedan 1860. Expansionen av betesmark i en del av världen har speglats i att de minskat i andra delar. Antingen har de odlats upp för åker – många av de absolut bästa jordbruksområdena i världen är på före detta betesmark, som den amerikanska prärien, svartjordarna i Ukraina och Ryssland och Pampas – eller så har man planterat skog på dem. I Europa beräknas minst 50 miljoner hektar har lagts ned. Till och med inom Brasilien pågår denna process och arealen betesmark har inte ökat på 25 år. Det är rent ekonomiska skäl som gör var betesmark används och var den inte används.
Jag utvecklar alla dessa punkter i en artikel på min engelska blogg, och där finns också källor till mina påståenden.
##### Markanvändning
Symptomatisk nog är det ingen i Sverige som argumenterar mot rennäringens stora markanvändning, trots att markanvändningen per kg renkött är helt absurd om man räknar som OWID och WRI. Renbeteslandet omfattar 230 000 km2, och den årliga mängden renkött är i runda slängar 2 miljoner kg (det är svårt att få fram slaktstatistik för ren), vilket skulle göra att det går åt 100 000 kvadratmeter mark (10 hektar) per kg kött för ren, medan det går åt 72 kvadratmeter per kg svenskt nötkött, enligt mina beräkningar.
Självklart finns det en gräns för hur många kor, får, getter och kameler som kan finnas på planeten, och det sätter också gränser för hur mycket kött och mjölk vi kan konsumera. Men återigen, globala genomsnitt är inte särskilt meningsfulla. I Sverige är kornas markanvändning ett icke-problem. Det är ett större problem att så många kor inte får gå ut och beta och att de äter odlat foder i intensiv uppfödning. En stor del av ungtjurarna får aldrig gå ut, och de flesta mjölkkor får en mycket liten del av sitt foder från bete.
**Gunnar Rundgren**
Ursprungligen publicerat på Trädgården Jorden.
### Dela:
* Dela på Mastodon (Öppnas i ett nytt fönster) Mastodon
* Dela på Bluesky (Öppnas i ett nytt fönster) Bluesky
* Dela på Facebook (Öppnas i ett nytt fönster) Facebook
* Dela på Threads (Öppnas i ett nytt fönster) Threads
* Dela på LinkedIn (Öppnas i ett nytt fönster) LinkedIn
* Dela på Pocket (Öppnas i ett nytt fönster) Pocket
* Dela på Pinterest (Öppnas i ett nytt fönster) Pinterest
* Dela på Reddit (Öppnas i ett nytt fönster) Reddit
* E-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster) E-post
* Mer
*
* Dela på Tumblr (Öppnas i ett nytt fönster) Tumblr
* Skriv ut (Öppnas i ett nytt fönster) Skriv ut
*
### Gilla detta:
Gilla Laddar in …
### _Relaterade_
* * *
### Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Skriv din e-post …
Prenumerera https://blog.zaramis.se/2026/02/24/ater-korna-upp-naturen/
