Med nedskärningar av studieförbunden, utan politik som möjliggör för konstnärer att leva på sitt yrkesval, och utan investeringar i det kulturliv som ska inkludera medborgarna, blir kulturpolitiken som att rekrytera personal genom en lapp i receptionen. Vem ska hitta dit? Läs hela: lnkd.in/d2-2UPVA

Vad gör vi när världen är galen?

Problemet är inte vad en kanon kostar, problemet är att den prioriteras när kulturlivet monteras ner. Det blir allt viktigare med ett vitalt och spretigt kulturliv för en öppen demokrati, inte minst för beredskapen. Sverige behöver steppa upp som kulturnation och inte gömma sig i kulturkrigsdimman.

När filmutredningen presenteras om en dryg månad hoppas jag att kulturministern bjuder in till ett filmpolitiskt toppmöte där vi kan diskutera hur vi skapar bättre förutsättningar för svensk film. Och att hon stannar kvar i rummet.