Och mitt författarliv skulle bli sådant att man hundrafemtio år efter min död skulle kunna skriva om mig vad David Sprengel skrev om Diderot:

Nu sägs att varje land måste odla sin egen nationella lungpest till sitt försvar. Då andra sysslar med bakteriekrigsförberedelser måste även vi göra det.

Vi talade om Vietnam. Den gamle mannen, släktens överhuvud, sade: – Ja, sådan är världen; de rika och mäktiga plågar de fattiga. De har sina flygmaskiner och sina bomber. Överallt talar blott pengarna. Den fattiga har ingen annan vän än de sina och sitt gevär.

Varje gång jag skriver om polisen, då ändrar de anonyma breven karaktär.

När jag vaknade på morgonen var lyckan fortfarande lika stor inom mig och under det jag klädde på mig deklamerade jag Paul Éluards ”en för alla”: en eller flera kvinnor himmelens blå som vilar på åskbyn snön på fåglarnas vingar rädslans ljud i motsträvig skog (Övers G Ekelöf)

– Freud säger att livet är knulla, sade den vinddrivne tyske skräddaren som flytt till Karlstad undan Hitler och brukade komma vid ettiden på natten när han inte kunde sova. – Men kan man inte lika gärna säga att livet är att skita, fortsatte han.

Myglaren av Jan Myrdal och Rune Hassner visas på årets Göteborg Filmfestival: program.goteborgfilmfestival.se/en/program/m...

Tönt! Tönt är du, Jan!

vattnet var mörkt under mig. Jag var den ende vandraren på bron. Jag sträckte ut armarna för att famna gryningen och ropade med all kraft ut över den sovande staden: – Jag skall knulla hela livet igenom! Jag skall knulla alla flickor i hela världen!

Denna vinter har tågen inte kunnat gå i Sverige. Till de ansvarigas stora förvåning blir det vinter ibland i detta land med snö och is och kyla på tio grader och mer.

Rasismen och folkmordspolitiken är effektiva vapen i den härskande klassens tjänst ty med dem håller folken sig själva i förtryck. Min dräng har också en dräng!

Rasismen och pogromerna kommer att prägla Europa under imperialismens långa dödskamp. Rasismen splittrar folket och tjänar herrarna. I Frankrike har det redan börjat. Där är det afrikaner och nordafrikaner det gäller. I England är det indier, pakistaner, västindier och afrikaner.

Jag öppnar tiden och går in i den.

Det är ju inte skeendet som vänder. Det är vi som vänder skeendet!

Öppet och ärligt framträder USA:s ledare inför TV-kamerorna och redovisar sin oro och sin fredslängtan. Öppen är kritiken och ärlig presidenten. Lyckliga de folk — just nu Sydostasiens — som drabbas av sådan ärlighet!

Jag älskar gröt.

Förenta Staternas imperialism är den gemensamma fienden för världens alla folk.

Av det världspolitiska skeendet att döma har folkrätten åter tagit ett kliv framåt mot större tydlighet.

alla folks gemensamma fiende; Förenta Staternas imperialism.

Men skrivmaskinen gav mig inga nya begrepp under det jag plockade. De nya datororden däremot är så fina. Som Un-delete och Un-blank; ord som står för tankar vilka inte tidigare kunde formuleras. O-radera = gör radering ogjord; o-släck = gör skärmsläckning ogjord.

Men science fiction är inte bara vetenskap. Kanske inte ens huvudsakligen vetenskap. Det är skrivandet med om och men.

Så ringer klockan gott nytt år och ballongerna spricker och serpentinerna hänger och alla tidningar berättar att det nu är nytt år. Det är bara Harry Hjörne som berättar att det är nytt år igen med verb i pluralform. ”Så uppleva vi åter ett nyår” skriver han. Ty Västsverige håller på traditionerna.

De goda föresatserna ett grått nytt år.

Man vill ha ett enkätuttalande till en västtysk tidning. ”Vad tror Ni och vad hoppas Ni inför det nya året?” Jag tror på mer krig, mer tortyr, mer svält och mer fredsfraser. Jag tror på de rikas krig mot de fattiga.

Inför nyår, liksom under svår bakfylla eller i vanlig födelsedagsdepression tränger de goda föresatserna på. Själv vaknade jag i morse med beslutet att söka höja min korruptibilitetströskel. Det är ett vackert ord. Jag har just skapat det.

”– Det kan inte vara roligt att bli så gammal, sade jag. Eva satt i baksätet på den Saab vi då hade. Hon hade just fyllt sex år. – Var inte orolig du Jan, sade hon dotterligt omtänksamt. Jag skall själv slå ihjäl dig när du blir femtio.” Jan Myrdal, Inför nedräkningen

Många kritiker har tyckts tro att jag i Barndomsserien beskriver en liten pojke det är synd om för att hans föräldrar lämnar bort honom, inte bryr sig om honom, ett barn som skadats av brist på kärlek, brist på föräldrakontakt. Men då har de läst dåligt innantill.

Om renrasighet är fåneri för människor är det dubbelt fånigt för hundar. Inavel och degeneration. Överklassen har gått under — blivit blåblodig, ofruktsam och fått tunna vita fingrar, genom arrangerade äktenskap; folket har segrat genom kättja och kärlek och fritt val.

Florry springer den vanda vägen. Då och då kommer hon tillbaka till mig och stöter nosen i min hand. Riktigt dålig kan den inte vara som älskas av sin hund. Och av sina sex katter.

Nu är jag klar med "Barndom" och är BESVIKEN, hade ju blivit lovad hemskheter och urdåliga föräldrar? Okej att de lät honom hoppa runt på isfläckar och nästan drunkna var questionable men annars 🤷

– Fy fan! sade jag högt och kände äcklet stiga upp genom åren. – Vaddå? sade Gun och vaknade. – Att världen fördjävligas. – Har du inte vetat det förrän i dag? Såvitt jag minns har du ju inte skrivit stort annat. – Jo, men det hade varit bättre om jag haft fel.

Telegraph India har Selling War Like Margarine av Jan Myrdal (den indiska engelskspråkiga utgåvan av Sälja krig som margarin) på en lista över årets bästa fackböcker: www.telegraphindia.com/amp/books/th...

Visst har jag under dessa år stött på bildade borgare; men de flesta belästa, allmänkunniga, historiemedvetna och bildade jag mött har tillhört arbetarklassen och det arbetande folket. Märk att jag inte skriver att man också bland arbetare finner bildade utan att det just är där man finner dem.

Ja, även de små barnen har sjungit 'Bro, bro breja...', hymnen om Ragnarök. I folkhemsfönstren ser jag de heliga bockarna av halm. Sent kom de kristnes Gud in i dessa riter och märkbar har hans närvaro inte blivit.

Jag har skrivit om ett nytt häfte med gamla dikter av Jan Myrdal: buttertarordet.blogspot.com/2025/12/poet...

På julafton glimmar de elektriska juleljusen i tusen sinom tusen fönster i allas våra förorter. Därbakom fönstren äter vi så magarna står i fyra hörn och en snibb och flottet rinner utefter mungiporna. Ty så gör vi även om vi låtsas annat.

Julen är inte barnens fest. Det är vinterfesten. Den tröskade sädens fest. Galtens och bockens fest. Och vinterfesten kommer att bestå oavsett vilka förklädnader den kommer att ta sig.

Julen är det årliga återfödandets tid. En av årets livsfester. Bocken och galten var dess symboler. Varuhustomtarna och plastgirlanderna kommer att försvinna. De är lika falska som den marknadsekonomi som skapat dem.

Själv har jag lätt att bli tjock. Det är inte konstigt. Ju fetare fläsk ju godare. Jag känner för de finska torparna från förra århundradet: – Vad tror du tsaren äter till jul? – Han äter nog rena späcket. – Nej, han dricker bara flott! Flott med salt och lite bröd att beta är en gudaspis!

Nu skall deras jul krossas. Det är rätt. Det är riktigt. Det har gjorts förr.

Människan består — enligt det gamla ryska ordspråket — av tre delar: kropp, själ och pass. För sjuttiofem år sedan kände sig svensken överlägsen ryssen ty svensken behövde inget pass. Nyss kände sig svensken överlägsen ryssen för att passet var svenskens rättighet.

Det mörka talet om invandrarproblem i Europa är fnosk. Invandringen är lönsam också i Sverige.

Jan Myrdal svarar (eller rättare svarar inte) på vilket djur han hatar mest i Aftonbladet den 30 augusti 1992

Julen är det årliga återfödandets tid. En av årets livsfester. Bocken och galten var dess symboler. Varuhustomtarna och plastgirlanderna kommer att försvinna. De är lika falska som den marknadsekonomi som skapat dem.

Det fanns inga häxor. Enstaka kloka kunde bevisa det redan då. Fast de fick göra det försiktigt. Annars blev de offer. Men att föreställningen om häxor var en vanföreställning hindrade inte att elden brann på riktigt och att offren skrek på riktigt när de brändes.

För tjugo år sedan snart hade jag två vänner. Jag hade fler vänner men just dessa två var båda så sällsamt bundna vid sina hembygder.

Nu blir midvinterhelg och snart dricker vi glögg. Vad glögg är vet vi. Det står i alla uppslagsböcker. Nationalencyklopedin förklarar det mest omsorgsfullt. Men nog känner jag mer barnslig julstämning när jag läser Nordisk Familjeboks uggleupplaga:

Riternas yttre former förändras. Men inte stort mer. I min generation har vi upplevt hur kristendomens advent blivit till förbrukarsamhällets ”första skyltsöndag”. Men myllrandet är detsamma nu som förr. Blott modet har växlat.

Men härregud. ”Rapport” av Birgitta Stenberg köpte jag dyrt på antikvariat för 20 plus år sen. Den är skitbra för övrigt. Och ”Karriär” av Jan Myrdal, stark samhällssatir. Visserligen daterad men bättre än mycket annat. Läsning rekommenderas.