Att det nu efter alla dessa decennier faktiskt existerar ett folkhat mot judar bland vissa palestinier och araber vilket motsvaras av ett lika starkt folkhat mot araber bland stora judiska grupper också utanför Israel är obestridligt. Hur redovisa detta?

Sartre var föredömlig.

Nog vet folk det; små tjuvar hängs och stora tjuvar får löpa om de inte rentav belönas: Kleine Diebe liegen in Stock gefangen, die grossen gehen in Gold und Seiden prangen, heter det på tyska. Kleine dieven hangt men op, en groote laat men loopen, säger holländarna.

men rytmen i det strindbergska språket, till och med när han är som råast, när människor bryter ut i plötsligt ömsesidigt hat ekar ändå av en våldsamt ljuv längtan.

"Naturligtvis gjorde socialdemokratin rätt som inte tillät Gunnar Myrdal att fortsätta i politisk maktposition. Uttryck det på annat sätt: Om Gunnar Myrdal kommit i Palmes position och haft ett IB till sitt förfogande skulle en Bildt skakat galler när han mopsat sig." – @janmyrdal.bsky.social

Plötsligt märker jag nu att jag suttit vid kaffet och pratat med katterna en hel lång morgon.

Med jämna mellanrum hade vi under skoltiden fått läsa om Gustav Adolf och slaget vid Lützen. Varje höst hade vi fått gå ut och stå vid fanan och sjunga. Och att se Lützen kunde således vara att minnas sin skoltid. Med småleende. Eller var det inte så?

Nu fann Jan Myrdal sig flyga som en svala genom luften och litteraturen medan chauffören och kritikerna, besvärade av sina långa rockar, hjälplöst splattrade i vattnet.

Men han [Lenin] tillhörde den mycket lilla grupp socialistledare som när massmordskriget inletts inte svek, inte blev chauvinist, inte fegnade och anpassade sig. Ensam var han inte. Det fanns en handfull andra som Eugene Debs i Förenta staterna och Dimitar Blagoev i Bulgarien.

De kom in genom kattdörren i fönstret alla fyra när de hörde att jag var uppe. De hade vaktat huset en vecka. Kurremurr landade tungt på golvet. Missan och småkatterna strök sig mot mig. Jag kunde inte bara stjälpa i mig ljummet kaffe och springa därifrån och lämna dem.

Vi måste ta en ideologisk fight med SAF och inte låta dem och nyliberalerna dirigera tänkandet.

Jag har skrivit om böckerna jag läste i oktober. Tolv böcker varav sju av Jan Myrdal: buttertarordet.blogspot.com/2025/11/last...

Anatolij Rybakov var stolt över sina många upplagor och försäljningsframgångarna världen över. Det var begripligt. Sånt prålar nog jag med ibland när jag visar upp mig. Fast Klas Östergren muttrade om vad herrarnas guldur månne kunde visa för tid.

Inför valet 1983 framträdde en lång rad konstnärer, författare och andra så kallade kulturarbetare med ett upprop i vilket det hette att konst till sin natur vore progressiv och att det inte funnes något konstverk som företrädde en reaktionär ideologi.

Litteraturen, osten, vinet och döden tillhör inte olika liv.

Myrdal 92 Dokumentär om Jan Myrdal från hans sista levnadsår. Överskuggades när den kom av I väntan på Jan Myrdals död. Men det här är den bättre av de två filmerna om den gamla författaren. Omtittning.

Andi Olluri får årets Robespierrepris. Han beskriver sig själv som ”frihetlig socialist” – men har en bakgrund som skribent på högerextrema Nya Dagbladet. Lasse Diding överraskas över kopplingen till extremhögern, men menar att tiden får utvisa om det var ett dåligt val:

Om Folke Isaksson skriver från Indien och Vietnam och Polen och Kina och skriver om svensk poesi och skriver om film och skriver om foto då är Folke Isaksson en av de tysta. När han sedan publicerar dikter igen då har han "återkommit" och man hyllar honom "efter hans långa frånvaro".

Lasse Ekstrand tänder ett ljus för Jan Myrdal: lekstrand.blogspot.com/2025/10/jag-...

”Men jag ser på mina samtida och undrar. Och är nuet de tre sista timmarna finns ingen som efteråt kommer att beskriva dem. Då är det slut och jag undrar om det fanns medvetna dinosaurier. Stackars djävlar.” Jan Myrdal (som dog i dag för 5 år sen)

I vår kultur säger man inte: – När jag dör. Man säger: – Om jag dör.

Nyhetsbrev med senaste nytt om Jan Myrdal och Jan Myrdalsällskapet. Bland annat om Myrdaliana årgång 2 och en skrift med poeten Jan Myrdal: www.janmyrdalsallskapet.se/nyhetsbrev-n...

”Men om jag försöker tänka bort denne forne vän ur mitt liv, låtsas att han aldrig har funnits, inser jag att han var en nödvändig upplevelse. Jag tror att han har fungerat så för många intellektuella i min generation.” Lars Gustafsson om Jan Myrdal 1987 (när Jan Myrdal fyllde 60 år)

Jag tycker om slipsar. Gun köper också ständigt nya. Jag har nu långt mer än hundra slipsar. Med slipsen markerar jag stämning inför mig själv om morgnarna. För övrigt tillhör slipsbärandet generationen. När jag flyttade tillbaka till Europa och bytte klädsel började jag gå med slips.

deckaren är den genre där det normala realistiska berättandet har fått överleva under de senaste decennierna – till skillnad från i den tunglästa, "fina" och "själfulla" litteraturen.

Som Du vet är Myrdal-samlingen i Arbetarrörelsens Arkiv landets största privatarkiv. Där deponeras också en noga redigerad bild av barnen.

Alkoholen tar inte fram något som inte tidigare fanns i personligheten. Det är som mödrarna brukade säga förr i världen till sina döttrar: — Gift dig aldrig med en karl du inte sett riktigt full!

Jag är fri brödskrivare. Tar bra betalt av vissa för att kunna arbeta gratis åt andra. Om ämnet passar in skriver jag också på beställning. Om det passar in alltså. Ty det är jag som skriver. Det är jag som publicerar mig.

På eftermiddagen hittade Andersson ett fosterland. Det låg bland albuskarna. Vi blev alla mycket rädda. […] Det rörde sig inte. Det hade redan spruckit och börjat lukta. Vi bredde ris över det och Andersson sjöng vid graven: — Vi gå över Feskulla berg/ som lånat av karbunklerna sin färg.

– På grund av dåligt väder äger revolutionen denna eftermiddag rum inomhus, som mötesannonsen från 1910 sägs ha formulerat det.

Jan Myrdals lilla pris går i år till den 20-åriga skribenten Andi Olluri: www.aftonbladet.se/nojesbladet/...

Men den socialistiska revolutionen gäller inte bara överlevnad. Den rör livskvalitet. Marx talade inte abstrakt; han deltog också i de stora ölkravallerna i London då engelsmännen tog strid för sin rätt att dricka gott öl.

Jag kan dock icke gilla — i betydelsen godkänna, bifalla, ge mitt erkännande åt, sanktionera, anse gott — det svenska blott därför att det är svenskt. Jag har heller aldrig träffat någon människa som vid närmare eftertanke vore beredd till detta. Man anser gott från fall till fall.

Jag skriver för att bli förstådd. Mina motståndare brukar förstå mig. De skickar begagnade gummin och använda dasspapper och anonyma brev där de hotar att skära halsen av mig. Det gör mig glad. Det tyder på att orden verkar.

Ivar Lo-Johansson har berättat att han en gång skulle slå upp ett ord i den stora ordboken för att kontrollera om det var rätt. Det var rätt. Belägget var Ivar Lo-Johansson.

Jag har kommit till 1986 i min genomläsning av Jan Myrdals författarskap och den här annonsen i FiB/Kulturfront där Jan Myrdal önskar skänka bort två kattungar. ”Endast verkliga pålitliga kattvänner göre sig besvär”.

Och när jag börjar låta alltför abstrakt bör läsaren komma ihåg att orden skrivits av en snart sextioårig fetlagd man med fotsvamp;

Senaste numret av Folkvett (från VoF) har det mustiga temat "Familjen Myrdal: fakta, förtal och fabulerande realism".

kommer jag att tänka på det östjudiska ordspråk vännen Pavel Maximovitj Toper, germanist och skandinavist i Moskva brukade använda: – Livet, sade han, livet är vackert men dyrt. Man kan naturligtvis också få det billigare, men då blir det inte fullt lika vackert.

51 % av den svenska TV-publiken såg på Dallas den 10 maj 1985. Det påminner mig om beredskapstidens berättelse om fyrvaktarns ko. Andersson kom hem till kompisarna i Fredhäll efter att ha bevakat en kobbe med en fyr, en gräsplätt och några tallar långt ute i havsbandet.

Om solidariteten i det spanska krig som föregick det Andra världskriget — det krig folken den gången förlorade och därmed förlorade sig in i det Andra världskriget —

"In 1980, the Swedish writer Jan Myrdal visited the Maoists, and one of the comrades told him of an incident from North Telangana, which Myrdal recounts in his book India Waits (1986). " aeon.co/essays/the-r...

Den enklaste och råaste, den fyrkantigt mest vulgära agitation mot kapitalismen visar sig ständigt lika sann. Se på smörberget och de hungerdöda! Det enda kapitalismen har att komma med är först välgörenhet och sedan läger. Nu som då. Nu som i hundrafemtio år!

Man borde ta alla presidenter och kungar och generaler och ledare som vill krig och stänga in dem på ett stort fält med taggtråd kring och låta dem kriga för sig själva.

Den vackraste historen om det svenska äktenskapet jag känner handlar just om detta kukmätande.

i Dagens Nyheter skriver medicinalrådet Karl Grunewald – känd förespråkare för barnens rätt – den 21 januari 1984:

Jag hade pratat om skadligheten av arbete under det jag torkade. — Den flitige råkar alltid illa ut, sade jag. Lättjan var, menade jag, det som gjorde livet långt och innehållsrikt. Människorna måste vänja sig av med arbete. — Du gör ditt bästa, sade Karna.

Allt jag läser läser jag för ro skull. Så skall man läsa. Vore jag kritiker då tvunges jag läsa nästan rubbet av svensk samtida litteratur. Det vore hemskt.

Det är fel att säga att jag är mörkrädd. Mörkrädd är jag inte. Det var många år sedan nu. Kanske var jag det när jag var liten. Men det finns ett mörker som blir till ett kallt obehag mellan skulderbladen och i nacken. Det kan man inte tala om.