Men science fiction är inte bara vetenskap. Kanske inte ens huvudsakligen vetenskap. Det är skrivandet med om och men.

Så ringer klockan gott nytt år och ballongerna spricker och serpentinerna hänger och alla tidningar berättar att det nu är nytt år. Det är bara Harry Hjörne som berättar att det är nytt år igen med verb i pluralform. ”Så uppleva vi åter ett nyår” skriver han. Ty Västsverige håller på traditionerna.

De goda föresatserna ett grått nytt år.

Man vill ha ett enkätuttalande till en västtysk tidning. ”Vad tror Ni och vad hoppas Ni inför det nya året?” Jag tror på mer krig, mer tortyr, mer svält och mer fredsfraser. Jag tror på de rikas krig mot de fattiga.

Inför nyår, liksom under svår bakfylla eller i vanlig födelsedagsdepression tränger de goda föresatserna på. Själv vaknade jag i morse med beslutet att söka höja min korruptibilitetströskel. Det är ett vackert ord. Jag har just skapat det.

”– Det kan inte vara roligt att bli så gammal, sade jag. Eva satt i baksätet på den Saab vi då hade. Hon hade just fyllt sex år. – Var inte orolig du Jan, sade hon dotterligt omtänksamt. Jag skall själv slå ihjäl dig när du blir femtio.” Jan Myrdal, Inför nedräkningen

Många kritiker har tyckts tro att jag i Barndomsserien beskriver en liten pojke det är synd om för att hans föräldrar lämnar bort honom, inte bryr sig om honom, ett barn som skadats av brist på kärlek, brist på föräldrakontakt. Men då har de läst dåligt innantill.

Om renrasighet är fåneri för människor är det dubbelt fånigt för hundar. Inavel och degeneration. Överklassen har gått under — blivit blåblodig, ofruktsam och fått tunna vita fingrar, genom arrangerade äktenskap; folket har segrat genom kättja och kärlek och fritt val.

Florry springer den vanda vägen. Då och då kommer hon tillbaka till mig och stöter nosen i min hand. Riktigt dålig kan den inte vara som älskas av sin hund. Och av sina sex katter.

Nu är jag klar med "Barndom" och är BESVIKEN, hade ju blivit lovad hemskheter och urdåliga föräldrar? Okej att de lät honom hoppa runt på isfläckar och nästan drunkna var questionable men annars 🤷

– Fy fan! sade jag högt och kände äcklet stiga upp genom åren. – Vaddå? sade Gun och vaknade. – Att världen fördjävligas. – Har du inte vetat det förrän i dag? Såvitt jag minns har du ju inte skrivit stort annat. – Jo, men det hade varit bättre om jag haft fel.

Telegraph India har Selling War Like Margarine av Jan Myrdal (den indiska engelskspråkiga utgåvan av Sälja krig som margarin) på en lista över årets bästa fackböcker: www.telegraphindia.com/amp/books/th...

Visst har jag under dessa år stött på bildade borgare; men de flesta belästa, allmänkunniga, historiemedvetna och bildade jag mött har tillhört arbetarklassen och det arbetande folket. Märk att jag inte skriver att man också bland arbetare finner bildade utan att det just är där man finner dem.

Ja, även de små barnen har sjungit 'Bro, bro breja...', hymnen om Ragnarök. I folkhemsfönstren ser jag de heliga bockarna av halm. Sent kom de kristnes Gud in i dessa riter och märkbar har hans närvaro inte blivit.

Jag har skrivit om ett nytt häfte med gamla dikter av Jan Myrdal: buttertarordet.blogspot.com/2025/12/poet...

På julafton glimmar de elektriska juleljusen i tusen sinom tusen fönster i allas våra förorter. Därbakom fönstren äter vi så magarna står i fyra hörn och en snibb och flottet rinner utefter mungiporna. Ty så gör vi även om vi låtsas annat.

Julen är inte barnens fest. Det är vinterfesten. Den tröskade sädens fest. Galtens och bockens fest. Och vinterfesten kommer att bestå oavsett vilka förklädnader den kommer att ta sig.

Julen är det årliga återfödandets tid. En av årets livsfester. Bocken och galten var dess symboler. Varuhustomtarna och plastgirlanderna kommer att försvinna. De är lika falska som den marknadsekonomi som skapat dem.

Själv har jag lätt att bli tjock. Det är inte konstigt. Ju fetare fläsk ju godare. Jag känner för de finska torparna från förra århundradet: – Vad tror du tsaren äter till jul? – Han äter nog rena späcket. – Nej, han dricker bara flott! Flott med salt och lite bröd att beta är en gudaspis!

Nu skall deras jul krossas. Det är rätt. Det är riktigt. Det har gjorts förr.

Människan består — enligt det gamla ryska ordspråket — av tre delar: kropp, själ och pass. För sjuttiofem år sedan kände sig svensken överlägsen ryssen ty svensken behövde inget pass. Nyss kände sig svensken överlägsen ryssen för att passet var svenskens rättighet.

Det mörka talet om invandrarproblem i Europa är fnosk. Invandringen är lönsam också i Sverige.

Jan Myrdal svarar (eller rättare svarar inte) på vilket djur han hatar mest i Aftonbladet den 30 augusti 1992

Julen är det årliga återfödandets tid. En av årets livsfester. Bocken och galten var dess symboler. Varuhustomtarna och plastgirlanderna kommer att försvinna. De är lika falska som den marknadsekonomi som skapat dem.

Det fanns inga häxor. Enstaka kloka kunde bevisa det redan då. Fast de fick göra det försiktigt. Annars blev de offer. Men att föreställningen om häxor var en vanföreställning hindrade inte att elden brann på riktigt och att offren skrek på riktigt när de brändes.

För tjugo år sedan snart hade jag två vänner. Jag hade fler vänner men just dessa två var båda så sällsamt bundna vid sina hembygder.

Nu blir midvinterhelg och snart dricker vi glögg. Vad glögg är vet vi. Det står i alla uppslagsböcker. Nationalencyklopedin förklarar det mest omsorgsfullt. Men nog känner jag mer barnslig julstämning när jag läser Nordisk Familjeboks uggleupplaga:

Riternas yttre former förändras. Men inte stort mer. I min generation har vi upplevt hur kristendomens advent blivit till förbrukarsamhällets ”första skyltsöndag”. Men myllrandet är detsamma nu som förr. Blott modet har växlat.

Men härregud. ”Rapport” av Birgitta Stenberg köpte jag dyrt på antikvariat för 20 plus år sen. Den är skitbra för övrigt. Och ”Karriär” av Jan Myrdal, stark samhällssatir. Visserligen daterad men bättre än mycket annat. Läsning rekommenderas.

Ahlmark har jag alltid föraktat – lika usel poet som partiledare

Jag berättar här inte OM en barndom. Jag BERÄTTAR en barndom. Det var ett medvetet ställningstagande som bestämde både arbetssätt och språk. Man kan uttrycka det så: Jag skrev läsaren en barndom.

För övrigt anser jag att marknadsvärldens femhundraåriga utsugarvärld bör förstöras.

Det finns ingen opolitisk skönlitteratur i dag. Det kommer inte att finnas någon i nästa decennium. Däremot kan det finnas författare som tror sig vara opolitiska när de är konstnärliga.

För tjugo år sedan letade jag reda på allt som skrevs och trycktes om mig och mitt arbete. Det har jag för länge sedan upphört med. Nu läser jag bara det som råkar komma i min väg. Såpass mycket av det som skrivs är dumt. Jag vill inte spilla tid på att bli irriterad. Det tjänar ändå inget till.

Jag har skrivit om böckerna jag läste i november (mycket Jan Myrdal: ni får bland annat veta vilka som är de bästa myrdalarna från 80-talet): buttertarordet.blogspot.com/2025/12/last-i-november.html?m=1

Ja, det finns i Sveriges historia för oss bara en verklig kung. Det är därför vi inte sätter nummer på honom. Han heter inte Gustav I annat än i främmande uppslagsverk. Han är oss Gustav Vasa. Han inte bara såg ut som en riktig kung, en svensk en. Han var det.

I skolorna får eleverna lära sig diskutera. Alla åsikter är fria. Vi måste respektera varandra. Nu talar den för Förenta Staterna och den för FNL. Här sitter vi och lyssnar på argument. Nästa lektion byter de. Så lär vi oss bli samhällsmedborgare.

Till det konstiga som inträffade när jag var tonåring var att olika lärare och släktingar varnade mig för att ta det jag läste så på allvar. Var finns de nu?

Om ”vi” bidrar att krossa Förenta Staternas imperialism drabbas Sverige av ekonomisk nöd. ”Vi” måste hålla fast vid Förenta Staterna och hoppas på det bästa.

Historia är skit! sade Henry Ford. Han var en som inledde den andra stora industriella revolutionen. Men han hade fel. Vi är formade av det förflutna. Talar dess ord, ser dess syner. Det bestämmer våra tankar, våra känslor. Även de mest innerliga.

Poeten Myrdal Urval av Jan Myrdals tidiga poesi ”Dock kanske man inte är så / mycket bättre än andra. / (Kan ju inte undgå att påverkas av det andliga klimatet.) / Men man blir väl med tiden, / med hårdheten, skickligheten och kunnandet. / Och då skall det, fan ta mig, / spelas upp en annan musik.”

Det är mörkt om morgnarna. Det är mörkt om eftermiddagarna. Dessemellan är det grått. Just nu snöar det. Snön är blöt. Jag var ute vid brevlådan. Det klafsade efter mig. Mina steg smackade bakom mig.

Kommunisten Jan Myrdals ande spökar runt och ställer till oreda på Dagens Industris redaktion

Den som sörjer över vänsterns splittring kan vara säker på en tacksam publik bland Svenska Dagbladets läsare.

Antisemitism och rasism var i Sverige förhärskande ideologi också bland socialdemokratins företrädare fram till 1933. I en intensiv ideologisk strid underifrån krossades antisemitismen som folklig ideologi under decenniet 1933-1943.

Blir du nostalgisk av den här bilden? Då är du född på 80-talet!

Nu är det nästan helt mörkt. Jag hör tunga droppar falla mot gårdsplanens sten. Det är tung november.

Ty den radikalismens folk "drucko i tysthet vin när högt de predikade vatten". Den verkliga radikalismen däremot vill — för att fortsätta med Heinrich Heines ord — "redan av denna jord vårt himmelrike göra . . . Ja, sockerärter åt en och var".